OurLittleFamily

*När var din BF dag? 12 November 2008

*Gick du över tiden? Nej
*Hur mycket gick du upp i vikt? Ca 30 kg
*Hade du mycket vätska i kroppen? Oh, ja..allt är inte borta än :(
*Hur var ditt psyke? Fråga J ;)
*Hur var du i fysisk kontakt? Bra!
*Gnällde/klagade du? Det hände väl ;)
*Vad trodde du det var för kön? flicka
*Visste du vad det var för kön? Ja, efter UL v.19
*Hur låg ditt SF mått? Normalt
*Var du rädd för något? Ja, att spricka under förlossning (vilket jag gjorde) och att ngt skulle gå fel
*Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Snabb och så smärtfri som möjligt utan komplikationer
*Hur ser du på graviditeten idag? Positivt



Förlossningen

*När började din förlossning? (räknar nu från när hinnorna togs) Onsdag 5/11-08 kl.15
*Hur började den? Hinnorna togs (hade då haft värkar till och från sen söndagsnatt)
*När åkte du/ni in till förlossningen? Åkte in runt 17 på tisdagen
*Varför? För att de tyckte att jag skulle komma in på koll, för värkarna
*Vem/vilka åkte du in med? Joakim, Noahs pappa
*Fick du/ni åka hem igen? Nej
*Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Akademiska sjukhuset i Uppsala
*Hur mycket var du öppen när ni kom in? 3 cm
*Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? Hade värkar under hela kvällen där så fick stanna kvar..Men det gick så långsamt så kl 00 tisdagsnatten fick jag sovdos. Morgonen efter var värkarna borta så vi fick gå ner på stan och käka lunch..de kom senare igång igen. Men eftersom det varit så utdraget tog de sen hinnorna kl 15.
*Vilka/vilken var med under förlossningen? Joakim och min mamma.
*Tog du nått smärtstillande? Provade TENS (tyckte inte alls det hjälpte), tog sen lustgas och fick sen EDA, men den hade jag kunnat skippa för den började verka lagom tills jag skulle krysta.
*Grät du? Nej
*Vad tyckte du var jobbigast? Krystningsskedet
*Var du rädd för något? Att jag skulle spricka och bli sydd... Vilket hände såklart !
*Hur lång tid tog det? Från hinnorna togs (var då öppen 3cm) tills bäbis var ute 5½timme
*Hur ser du på förlossningen idag? Ser bara positivt på den. Det var ju trots allt dagen min son föddes :)



Barnet

*Vad blev det för kön? Pojke
*Hur mycket vägde barnet? 3020 gram
*Hur lång var barnet? 50 cm
*Vad var huvudomfången? 34
*Hur mådde barnet? Jättebra :D

Morgonen efter hade jag fortfarande kvar värken i ryggen, men det kom inga sammandragningar.

Jag, Jocke och mamma tog då en promenad ner på stan för att få igång allt igen. Vi åt lunch på ett café där och lagom tills vi var tillbaka hade värkarna kommit igång igen.

De tog då en ny kurva som bekräftade detta och barnmorskan gick iväg för att rådgöra med läkare hur de skulle göra eftersom att allt varit så utdraget.

När hon kom tillbaka så sa hon att de kunde ta hål på hinnorna för att få fart på saker och ting.

Så klockan 15 så fick vi åka in till förlossningsrummet och där tog de hål på hinnorna.

Efter det så ökade värkarna i rejält i smärta. Jag andades mig igenom dem och fick även prova en TENS -apparat men tycker inte att den hjälpte ett dugg.

Klockan 17 hade jag öppnat mig till 5cm och fick då börja med lustgasen.

Jag fattade på en gång hur jag skulle göra så den hjälpte en rejält att fokusera på ngt annat än smärtan och jag upplevde även att värkarna kändes kortare.

Jag fick sedan sätta mig på en pilatesboll och Jocke masserade mig i ryggslutet.

Vi hade sagt till redan då jag var öppen 5cm att jag ville ha epidural, men de ville vänta lite med att lägga den då den på förstföderskor kan avstanna värkarna lite så man måste ta värkstimulerande.

Värkarna gjorde ondare och ondare och till slut hjälpte inte ens lustgasen ngt. Så då sa Jocke till om epiduralen.

Tiden efter det är helt dimmig för mig, det tog ändå ett bra tag innan narkosläkaren kom och epiduralen blev lagd och jag hade så ont så jag bokstavligt talat såg stjärnor.

När epiduralen väl var lagd så kändes det som om jag vaknade och smärtan var återigen hanterbar med hjälp av lustgas. De kollade på en gång hur mkt jag var öppen och blev då förvånade när de insåg att jag var öppen 10 cm.

Bäbis låg dock inte helt nere vid bäckenbotten så jag fick hålla på att skruva runt och byta ställning för att han skulle få glida ner. När jag kände att krystvärkarna började komma så fick jag lägga mig i gynställning igen.

Men jag tyckte inte alls om känslan av att kroppen tog över så jag låg och knep ihop benen och höll emot krystvärkarna så gott det gick. Jag var sur och ville inte vara med längre :P.

Mamma fick stå och hålla sig för skratt, hon berättade senare för mig att jag såg precis likadan ut som när jag var fyra år och vi var i affären i Örarna (utanför Luleå) och jag blev sur för att jag inte fick godis! Haha!

Sen gick jag iaf till slut med på att börja krysta och när jag hållt på vad för mig kändes som timmar så frågade jag barnmorskan hur många timmar till det egentligen skulle ta, och att det gjorde för ont och att jag inte tänkte krysta något mer!

Uskan log lite finurligt och sa då:

•-         Jaa du, jag tror Helena (barnmorskan) har en idé om hur lång tid de kan ta.

Och barnmorskan sa då:

•-         Ja, jag vet nog.

Sen frågade hon uskan om hur mkt klockan var och den var då 20.28.

Sen kom nästa värk och det gick inte att hålla emot längre så jag krystade ändå (fast jag inte ville :P) och under den krystningen kom han ut :P

Vår lille prins föddes klockan 20.30 och han är det finaste jag någonsin sett!

Jocke som i normala fall inte är blödig storgrät och jag är sååå tacksam för allt stöd han var! Han satt hela tiden vid mitt huvud och sa hur duktig jag var och uppmuntrade mig! Hade aldrig klarat det utan han! Mamma hade ju också varit med som ett stöd till oss båda :) vilket var jätteskönt då jag hela tiden hade ngn hos mig och Jocke hade ngn som kunde avlösa honom ibland.

Moderkakan kom iaf ut 10 min senare och jag hade inte spruckit så mkt men behövde iaf sys litegrann.

Efter det fick jag äntligen njuta av vår lille son. Barnmorskan kom in med fikabricka och tog sen och vägde och mätte honom. Jag hade ont efter att ha blivit sydd så kunde inte följa med och se honom bli vägd och mätt. Men nyblivna pappan var med och när hon skulle mäta lillungen så kissade han henne rakt på kinden :)

3020 gram vägde han och var 50 cm lång :)

Ja, tänkte då att det var dags att skriva förlossningsberättelse så ni får veta hur allt gick till :)

Allt började då natten mellan söndagen och måndagen (som jag tidigare skrev i bloggen). Hade ju då regelbundna värkar i runt 8 timmar men somnade till slut av utmattning och fick väl sova drygt 3 timmar den natten. Dagen efter hade jag ju värkar var femtonde minut under hela dagen (samt konstant värk i ryggen). På kvällen avtog värkarna och jag kunde somna. Sov dock dåligt under natten då jag vaknade flera ggr av värken i ryggen (den släppte alltså aldrig).

På tisdagen åkte Jocke in till jobbet som vanligt och jag gick runt med allt starkare molvärk i ryggen. Det började bli jobbigt att ha ont precis hela tiden utan att det egentligen hände ngt.

Under dagen ringde en jag känner som är barnmorska (känt henne sen jag var liten och har haft kontakt med henne under hela förlossningen). Hon tyckte att jag skulle ringa in och prata med de på förlossningen om hur jag mådde.

Så jag tog hennes råd och ringde och berättade bara helt enkelt hur de föregående dygnen varit och de tyckte jag skulle komma in på en koll.

Så jag ringde hem Jocke från jobbet för jag ville inte åka in själv. Under tiden jag väntade på honom att komma hem så ställde jag fram BB-väskan och babyskyddet. Tänkte att det kunde ju vara bra att ha ifall att, men tänkte inte ta med det ändå för det skulle ju nog ändå inte bli ngt den dagen trodde vi.

När Jocke kom hem tog vi bussen in till stan och gick därefter upp till Akademiska. Promenaden dit satte igång värkarna igen. De var inte starka men de kändes och kom ändå ganska så regelbundet.

Väl inne blev jag kopplad till CTG-apparaten och även där kunde man se värkarna.

Sen så skulle barnmorskan känna om jag öppnat mig ngt, och när hon känner efter så utbrister hon förvånat:

•-         Men, du är ju öppen 3cm! Och livmodertappen har inte långt kvar innan den är utplånad! Ja, nu antar jag väl att ni inte vill åka hem..

Både jag och Jocke blev ju förvånade, då vi inte förväntat oss att få stanna kvar. Men det kändes ju samtidigt skönt att all utdragen värk ändå gjort sitt.

Vårdrummen var dock fulla, så vi sa att eftersom att vi ändå inte ätit middag så kunde vi stanna kvar på området och sen lägga in oss om ett par timmar istället.

Följande som hände var att vi ringde min mamma som ju också skulle vara med på förlossningen, hon kom och hämtade nyckel och åkte därefter hem till oss och hämtade vår väska och babyskydd. Sen köpte hon med sig mat från McDonalds som hon kom med.

Under tiden gick jag och Jocke runt, runt på förlossningen för att få igång värkarna mera.

När mamma väl kom sen så åt vi, därefter var det dags för en ny CTG-kurva. Där kunde de se att värkarna blivit starkare och vi blev nu inlagda då ett vårdrum blivit ledigt.

Klockan var då runt 9, och återstoden av kvällen så låg jag och andades genom värkarna.

Vid tolv så kom barnmorskan in och tog en ny kurva, värkarna var nu tätare och höll i sig längre. Hon kände då hur öppen jag var och då hade det inte förändrats ngt sen sist, förutom att livmodertappen nu var helt utplånad.

Det gick ju framåt, men väldigt långsamt. Så eftersom att jag var så trött och jag troligen skulle få ligga hela natten med värkar innan det satte igång ordentligt så skulle jag vara för utmattad så jag fick en sovdos för att kunna få sova.