OurLittleFamily

Morgonen efter hade jag fortfarande kvar värken i ryggen, men det kom inga sammandragningar.

Jag, Jocke och mamma tog då en promenad ner på stan för att få igång allt igen. Vi åt lunch på ett café där och lagom tills vi var tillbaka hade värkarna kommit igång igen.

De tog då en ny kurva som bekräftade detta och barnmorskan gick iväg för att rådgöra med läkare hur de skulle göra eftersom att allt varit så utdraget.

När hon kom tillbaka så sa hon att de kunde ta hål på hinnorna för att få fart på saker och ting.

Så klockan 15 så fick vi åka in till förlossningsrummet och där tog de hål på hinnorna.

Efter det så ökade värkarna i rejält i smärta. Jag andades mig igenom dem och fick även prova en TENS -apparat men tycker inte att den hjälpte ett dugg.

Klockan 17 hade jag öppnat mig till 5cm och fick då börja med lustgasen.

Jag fattade på en gång hur jag skulle göra så den hjälpte en rejält att fokusera på ngt annat än smärtan och jag upplevde även att värkarna kändes kortare.

Jag fick sedan sätta mig på en pilatesboll och Jocke masserade mig i ryggslutet.

Vi hade sagt till redan då jag var öppen 5cm att jag ville ha epidural, men de ville vänta lite med att lägga den då den på förstföderskor kan avstanna värkarna lite så man måste ta värkstimulerande.

Värkarna gjorde ondare och ondare och till slut hjälpte inte ens lustgasen ngt. Så då sa Jocke till om epiduralen.

Tiden efter det är helt dimmig för mig, det tog ändå ett bra tag innan narkosläkaren kom och epiduralen blev lagd och jag hade så ont så jag bokstavligt talat såg stjärnor.

När epiduralen väl var lagd så kändes det som om jag vaknade och smärtan var återigen hanterbar med hjälp av lustgas. De kollade på en gång hur mkt jag var öppen och blev då förvånade när de insåg att jag var öppen 10 cm.

Bäbis låg dock inte helt nere vid bäckenbotten så jag fick hålla på att skruva runt och byta ställning för att han skulle få glida ner. När jag kände att krystvärkarna började komma så fick jag lägga mig i gynställning igen.

Men jag tyckte inte alls om känslan av att kroppen tog över så jag låg och knep ihop benen och höll emot krystvärkarna så gott det gick. Jag var sur och ville inte vara med längre :P.

Mamma fick stå och hålla sig för skratt, hon berättade senare för mig att jag såg precis likadan ut som när jag var fyra år och vi var i affären i Örarna (utanför Luleå) och jag blev sur för att jag inte fick godis! Haha!

Sen gick jag iaf till slut med på att börja krysta och när jag hållt på vad för mig kändes som timmar så frågade jag barnmorskan hur många timmar till det egentligen skulle ta, och att det gjorde för ont och att jag inte tänkte krysta något mer!

Uskan log lite finurligt och sa då:

•-         Jaa du, jag tror Helena (barnmorskan) har en idé om hur lång tid de kan ta.

Och barnmorskan sa då:

•-         Ja, jag vet nog.

Sen frågade hon uskan om hur mkt klockan var och den var då 20.28.

Sen kom nästa värk och det gick inte att hålla emot längre så jag krystade ändå (fast jag inte ville :P) och under den krystningen kom han ut :P

Vår lille prins föddes klockan 20.30 och han är det finaste jag någonsin sett!

Jocke som i normala fall inte är blödig storgrät och jag är sååå tacksam för allt stöd han var! Han satt hela tiden vid mitt huvud och sa hur duktig jag var och uppmuntrade mig! Hade aldrig klarat det utan han! Mamma hade ju också varit med som ett stöd till oss båda :) vilket var jätteskönt då jag hela tiden hade ngn hos mig och Jocke hade ngn som kunde avlösa honom ibland.

Moderkakan kom iaf ut 10 min senare och jag hade inte spruckit så mkt men behövde iaf sys litegrann.

Efter det fick jag äntligen njuta av vår lille son. Barnmorskan kom in med fikabricka och tog sen och vägde och mätte honom. Jag hade ont efter att ha blivit sydd så kunde inte följa med och se honom bli vägd och mätt. Men nyblivna pappan var med och när hon skulle mäta lillungen så kissade han henne rakt på kinden :)

3020 gram vägde han och var 50 cm lång :)