OurLittleFamily

Det är en trött mamma som sitter här idag, inte av ngn speciell anledning men det behöver man inte alltid ha :)

Idag har mamma och Noah varit på stan och fikat med massa andra goa mammor och bäbisar (2 år - 1 månad gamla). Vi hade det verkligen supertrevligt, Noah var glad och nöjd med! När vi gick därifrån var det ett riktigt ruskväder! Fy vad det var slaskigt, och det blåste snöade och regnade i ett. Inte roligt att ta sig fram med vagnen kan jag säga!

---

När vi skulle ta bussen hem så åkte vi med en helknäpp busschaufför. Jag åkte med en annan mamma och hennes dotter, de bor nära oss så vi gjorde sällskap. Först när Sara (mamman) skulle gå på med vagnen så håller hon på att bli klämd i dörren då busschaufförn stängde dörrarna.
På bussen satt också en annan mamma med sin lilla dotter som nog var runt året gammalt. Lillflickan var nog ganska less på att sitta på bussen samt att hon nog var ganska så trött eftersom det här var sent på eftermiddagen. Hon grät och skrek under hela resan, lillvännen där. Inte lätt att vara liten alltid!
Iaf, ett par hållplatser innan vi skulle av så stannar busschaufförn och ropar bak i bussen:
"Kan du inte få tyst på den där ungen, jag håller på att bli galen här!"

 Mamman blev lite ledsen, hon tyckte nog att det var tufft nog att sitta med en liten ledsen tjej på en buss.
Hon mumlade för sig själv:
"Försök själv att få tyst på ett litet barn. Vad ska jag göra, hålla för munnen på henne eller?"

Kan ju säga att det var fler än en av passagerarna som reagerade på chaufförns kommentar! Jag stod där och nästan önskade att Noah och Emelinda (Saras dotter) skulle börja skrika dem med (bara för att "ge igen"). Vad är det för idiot som vräker ur sig en sån där kommentar? Så små barn kan ju inte kommunicera på så många andra sätt när de är trötta eller less. Det var ju inte hennes fel ju!

Inte nog med det, ett par hållplatser efter så kliver en annan mamma på med två barn. En pojke på runt 3 år skulle jag tro och flicka som var lite äldre. Mamman drog en sulky och pojken ville inte sitta i vagnen så barnen gick på vardera sida om sulkyn. När de är i färd med att kliva på så stänger busschaufförn dörrarna igen så den lilla pojkens ben blir klämt mellan dörren och bussgolvet. Stackarn började gråta helt förtvivlat.
Sen öppnade han dörrarna igen och de kom på bussen. Mamman hade inte sett vad som hänt så hon trodde att han grät för att hon bad honom sätta sig i vagnen så hon bad honom vara tyst. Då kommer det gråtande ur honom:
"Men mamma, bussen klämde mig!"

Fy för den busschaufförn asså! Jag var arg som ett bi när jag klev av bussen sen. Förstår inte hur han kunde bete sig sådär. Jag hade lust att ge honom en rejäl avhyvling, men det är väl förståeligt?

Nej nu är det sängdags för mig och älsk. Noah sover redan sen en timme tillbaka så jag ska krypa ner i sängen och ligga och snosa på honom. Älskar verkligen min lilla prins...och min stora! :)