OurLittleFamily

Usch vad jag har gråtit ikväll. Anledningen till det ska ni få höra.
Min lille prins har väldigt små och söta, men ack så vassa naglar, och de växer som ogräs! Måste klippa dem varannan-var tredje dag för att han inte ska riva sig.
Iaf, så köpte jag innan han föddes ett litet manikyrset för bäbisar där det fanns en babynagelsax och en babynagelknipsare.
Jag har hela tiden använt nagelsaxen, det har varit lite bökigt eftersom att min lille tjorv inte vill hålla sina fingrar stilla ens när han sover men det har gått smärtfritt iaf.
Jag hörde av ett par andra mammor som använt nagelknipsare att det funkat jättebra för dem så tänkte att jag testar det ikväll.
Jag börjar klippa lillfingernageln och klipper därefter de andra naglarna på handen. Det går betydligt snabbare och han bryr sig inte lika mkt om det som med saxen. När jag kommer till tumnageln och klipper den, så börjar min älskling att skrika. Jag tittar då ner på tummen igen och ser att jag råkat klippa honom i fingret och att det nu blöder lite grann. Jag tar snabbt papper och håller emot men det tar en lång stund innan det slutar blöda. Noah slutar gråta nästan på en gång och är sedan glad och pratar och skrattar, men mamma är det inte lika bra med. Jag storgrinar och undrar vad det är för en mamma som klipper sitt barn i fingret egentligen?

Jag känner mig verkligen som världens sämsta mamma. Min lilla älskling, tänk att jag gjorde illa honom! Jocke var ute med hunden när detta hände och hittade alltså mig storgråtandes när han kom in. Han sa att sånt kan ju hände vem som helst och att det inte gör en till en dålig mamma, och att Noah ju mår bra nu. Men jag känner mig ändå som en dålig mamma!

Nu sover Noah gott i sängen men jag sitter fortfarande och gråter. Stackars min lilla pojke!