OurLittleFamily

Jaa, då var det ett tag sen man skrev här sist. Jag har helt enkelt inte haft tid att sitta vid datorn. Har knappt varit hemma i veckan känns det som :)

I onsdags så gick jag in i en ny vecka och jag var även på besök hos BM. Jag har bytt BM nu, det var väl egentligen inget fel på den förra men kände bara att personkemin inte stämde och tycker det är ganska så viktigt eftersom att man ju ändå är i en så utlämnad sits där.

Men min nya BM heter iaf Åsa och är världens goaste, hon var så glad och trevlig och det var hon som föreslog att jag skulle fortsätta gå hos henne (skulle egentligen bara gå där för att min ordinarie var på semester).
Jag har gått upp 7 kilo sen inskrivningen. Det är ganska så normalt när man är i vecka 26 tror jag?
Sen låg blodsocker på 5,2 vilket var jättebra. HB - värdet hade dock dimpat ner rejält från 130 till 107 så nu ska jag börja käka äckliga järntabletter :P
SF-måttet låg på 24 så jag ligger preciiis under mittkurvan. Fick också lyssna på minis hjärtljud och det gillade han inte alls, han sparkade på dopplern och smet undan. Men han mår gott iaf, hjärtljuden låg på 145 slag/min :)

Alltså det är en så otrolig känsla, nu när magen växer och mini är så aktiv att jag känner honom jämt! När han sparkar (även de ggr han sprarkar på blåsan och man blir akutkissnödig :p) så blir man så glad att man ibland bara vill skratta högt av lycka. Jag brukar prata mycket med han nu med, mest när jag är själv hemma och det bara är vi två :) Och det är så fascinerande att känna hur han gensvarar på min röst, som att han förstår vad jag pratar om. 
Det är helt otroligt att man kan älska någon man aldrig mött såååå otroligt mycket! Jag känner mig otroligt priviligerad som kvinna att få vara med om att ha det här växande lilla livet i magen!

Jocke pratar och klappar och pussar oxå på magen. Han längtar nog precis lika mycket som jag om inte mer tills mini är ute. Jag får ju ändå känna mini röra sig jämt, och även om J också kan känna det från utsidan så är det ju inte samma sak för honom. Men det är ju så det är skapat att vara :)

Idag ska vi ha ngn som kommer och kollar på vår lgh och vi hoppas han vill ha den! Blir skönt att ha den biten avklarad sen isf.

Min duktiga älsk har börjat jobba 6 alla de senaste dagarna så han har varit tvungen att åka hemifrån vid 5. Men idag när det är lördag så gick inte första bussen förrns vid 6 så i morse cyklade han iväg vid 04.15. Han fick verkligen kämpa sig upp. Är så stolt över honom!

De sista dagarna har jag också träffat folk jag inte sett på länge, och alla har kommenterat min mage. Bara positiva komplimanger dock :) Fick t o m höra av en att hon trodde att jag skulle vara större än jag är vid det här laget. Det blev jag glad av då jag tidigare fått en kommentar av mina föräldrars granne om hur "enorm" jag är.
Gravid som ogravid så är det ingen kommentar man blir glad över, speciellt inte när jag har en ganska så normalstor mage för den vecka jag är i. Min mage växte fort tidigt, men nu växer den lite långsammare så det jämnar ut sig :)

Man kan förövrigt se väldigt väl utanpå magen när mini sparkar nu, hela magen hoppar till åt det hållet han sparkar. Ibland är magen också lite sné beroende på hur han ligger. Är så roligt att se!

Kan fortfarande inte lägga in bilder, men det kommer :)

Här är lite info om veckan jag är i nu:

Vecka 26
Kroppen: Det är vanligt att man får häftig kramp i t.ex vaderna när man är gravid, ofta när man sover. Undvik att sträcka på tårna, om man trots allt känner en begynnande kramp kan man motverka det genom att vinkla foten uppåt eller trycka den mot fotändan av sänggaveln.

Barnet: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret.